Bland de senaste decenniernas Nobelpristagare är José Saramago utan tvivel en av de bästa. Han är djupt originell i språket, men alltid läsbar. Han gör som han vill, men visar alltid att han verkar i ett sammanhang. Den som inte har läst honom kan gärna börja med den gastkramande ”Blindheten”, som utkom 1995 och som säkert fick avgörande betydelse för beslutet att tilldela honom Nobelpriset 1998.

Saramagos minimemoarer ”Små minnen”, en bok på bara runt 140 sidor, utkommer nu på svenska, ett halvår efter författarens död.

I den finns inget av Saramagos vanliga briljans. Här berättar en gammal man från ålderdomshemmet anekdotiskt och osorterat om barndomens Portugal. Hade vi varit hans barnbarn hade vi älskat hur han pratade, gamle farfar José, vi hade förstått något om vilka minnen som var viktiga för vem han blev, vi hade kunnat bryta dem mot vad pappa berättade. Var stämmer det? Var stämmer det inte?

För oss andra, som har en strikt litterär relation till José Saramago, är boken inte angelägen. Här finns inget som ger avgörande förklaringar till varför detta författarskap kom att bli så betydande och säreget. Här finns väldigt lite som reflekterar författarens egen bild av barndomen mot den man han blev. Och här finns inget av Saramagos speciella rytmiska romanspråk. Jag skulle gissa att Saramago har dikterat den här texten, snarare än skrivit den.

Så varför denna utgivning? Ett klassiskt felslut: stor man skriver, då måste det ju vara viktigt och bra.

Det finns flera äldre Saramago verk som inte har översatts till svenska. Borde inte förlaget ha prio riterat dem, om man nu vill vårda Saramagos katalog?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Musorgskijs opera ”Boris Godunov” har en brokig för att inte säga knottrig tillkomsthistoria. Direkt efter det att tonsättarens första version av år 1870 refuserats tog han itu med en bearbetning, som bland annat innebar infogandet av en ...

Förlaget Rabén & Sjögren har stoppat den planerade nyutgåvan av boken Ture Sventon i Paris. Anledningen är att uttrycket ”neger” används i boken och att Sveriges författarfond, som förvaltar Åke Holmbergs verk, sa nej till att ordet byt...

Europe, The Hives, Ola Salo och Jason "Timbuktu" Diakité: allihop skulle med lätthet kunna fylla Stortorget med publik under Malmöfestivalen. Men i dag måndag är det artisternas advokater som träffas alldeles intill: i sal 18 på Malmö tingsrätt. Det ...

Vore jag svensklärare på jakt efter skönlitteratur att sätta i händerna på tonårskillar som aldrig läser, då skulle jag pröva Arkan Asaads ”Stjärnlösa nätter”. Den är så spikrakt och enkelt skriven att jag drar i mig den på en enda inandn...